Är jag en astronaut, är jag så ensam...

Visst det är semestertider men det här är ju löjligt. Det är ju yttre-rymden-tyst i virtuella-rymden-nätet. Det viskas som en stilla bris om Vucinic men det är knappt hörbart.

Jag känner mig helt övergiven där jag sitter framför den blinkande skärmen och letar febrilt efter något att hänga tag i, något att hoppas på. Men som en astronaut, så ensam är jag. Övergiven i cyberrymden. Så känns det.

Jag youtubade Tottenham utan lycka, jag googlade Tottenham och jag fann inte mycket att liva upp kvällen med.

Så jag bidar min tid. Jag väntar. Jag hoppas. Som en ensam astronaut i väntan på hemfärd. Houston we have a problem!

Soundtrack: Kent - När det blåser på månen